2 days ago Nu kör vi

”Ungdomslöner” – Ett öppet brev till Jan Björklund.

Published 25 september, 2011


Hej, Jan.

Jag läste i SvD idag kring att du tagit upp idén att ge lägre löner till ungdomar. Jag diskuterade detta flitigt på Almedalsveckan och var bl.a. i en panel med både unga politiker, samt representanter från näringsliv och facket. Eftersom vi aldrig hann talas vid där så skulle jag bara vilja lyfta några av mina tankar kring detta.

Det verkar ganska tydligt att ditt fokus är lägre ”ungdomslöner”, men jag undrar ändå vad du egentligen menar med ”ung”.

Vill du sänka lönen för de som har mindre arbetserfarenhet?

  • Jag skulle hävda att erfarenhet mätt i tid kanske inte alltid är den bästa indikatorn för arbetsprestation, men låt gå. Är det lägre lön för oerfarna du vill ha så säg det.

Vill du sänka lönen för de som presterar sämre på jobbet?

  • Då är jag helt på! Det låter väl vettigt att man får betalt efter hur man presterar, men låt oss för guds skull till att sänka lönerna för arbetströtta, inlasta (sic.) 50-åringar också.

Om du menar något av de ovanstående, så föreslår jag att du istället använder ordet ”oerfaren” eller ”lågpresterande” istället för ”ung”. Om det å andra sidan är så att du inte vill sätta lön efter erfarenhet eller prestation, utan enbart baserat på fysisk ålder…

  • I så fall har jag två invändningar. För det första så står det i Diskrimineringslagen (2008:567) att med diskriminering menas: ”att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med […] ålder.” För det andra så är det moraliskt förkastligt att döma värdet av människors arbete på något så ytligt och irrelevant som ”antal år det gått sedan du trillade ut mellan morsans ben”.

Jag vet att vi har statistik på att unga har svårt att komma in på arbetsmarknaden och detta verkar ju vara ditt argument för att sänka deras löner. Invandrare har också svårt att komma in på arbetsmarknaden. Skall vi inte passa på att sänka deras löner också? Du räds väl inte det som är kontroversiellt?

Dagens ungdomar har mer att tillföra samhället än någon tidigare ungdomsgeneration.

  • Tidigare generationer har alltid varit begränsade av ett system för att lära sig. Dagens ungdom har växt upp med all världens kunskap vid sina fötter.
  • När du var liten fick du ta cykeln till biblioteket när du ville ha svar på en fråga din mamma inte kunde ge svar på. Dagens ungdomar har växt upp med den kunskapen i fickan. Tänk vad det betyder för deras mentala utveckling.
  • När du var liten så hände det inte att du behövde hjälpa dina föräldrar med saker de inte förstod. Dagens ungdomar har agerat lärare och mentorer för en äldre generation sen de fyllde 13.

Det är inget fel på ”dagens ungdom” – däremot har vi stora brister i hur vi kommunicerar över generationer. Vi i Sverige är väldigt dåliga på att umgås över generationsgränser, jämfört med många andra länder i Europa och världen. Skillanden i hur världen ses och upplevs av unga och gamla ökar dessutom, och leder både till att äldre känner sig hotade av ett snabbare snurrande system de inte förstår, samtidigt som unga känner sig orättvist behandlade och undervärderade. Vi behöver prata. Det är en bra start.

Så vad gör vi åt ungdomsarbetslösheten?

Jag känner att jag måste komma med något konkret och inte bara gnälla, so here goes:

  • Det spenderas mycket pengar på att vidareutbilda och coacha inkompetenta arbetslösa. Jag tror att ett problem är inkompetenta arbetsgivare. Att anställa och behålla en 80-talist görs med andra styrmedel och personalstrategiska trix än vad som funkat med tidigare generationer. Jag skulle vilja se en nationell satsning för att uppmärksamma detta kunskapsglapp och utbilda arbetsgivare för en ny arbetsmarknad.
  • LAS, i kombination med dåliga finansiella tider skapar en rigid arbetsmarknad där det är svårt för de som står utanför att komma in. Sätt ner foten mot Moderaterna och se till att vi får en arbetsmarknadslagstiftning som är skriven för detta årtusendet.
  • Uppmuntra (i samband LAS-reform), möjligheter till snabbare befordran för högpresterande ungdomar. Sverige har Europas näst äldsta chefer. Lika anställer lika, oavsett om det gäller kön, etnicitet eller ålder. För att få bättre förutsättningar för unga anställda behöver vi fler unga chefer.

Som du förstår har jag mycket tankar och idéer kring både skola och ungas förutsättningar på arbetsmarknaden, mycket grundat på mina erfarenheter som grundare av Entreprenörsjakten och som tidigare styrelseordföreande i Young Entrepreneurs of Sweden. Vill du höra mer så träffas jag gärna och snackar.

Väl mött,

/ Gustaf Josefsson


7 Comments

  1. Jan, 26 september, 2011:

    Kloka tankar Gustaf. Det är mycket som är feltänkt med hur staten tänker kring barn och ”ungdomar”. Hoppas du får tillfälle att träffa Björklund. Tyvärr tror jag inte han ändrar syn, men han kan må bra av att lyssna på dig :) //jan

  2. Klas, 26 september, 2011:

    Tack för ett välskrivet inlägg. Obegripligt att sådana här förslag överhuvudtaget diskuteras i en välfärdsstat som Sverige. Landets ungdomar är hela vårt egentliga framtidskapital. Vi borde brinna för att ge dem en bra start i livet. Det måste vi ha råd med. När vi betraktar landets ungdomar som slashasar, och paria, sådana som ska klara sig på mindre då de bygger liv, får familj och egna barn, då väljer vi också framtid. Jan Björklund, marsch hem och tänk över…

  3. Robert Wagman, 26 september, 2011:

    Detta borde Björklögn ta till sig: ”Man måste ha varit ung & galen för att bli gammal och erfaren”

    Varför är många unga utan jobb och utan bostad. Jo, de saknar trippel-K: kunskap, kreativitet och kontaktnät. Dagens unga i Sverige kan mycket teori men ingen praktik. Kreativitet är strängt förbjudet att få vara p.g.a. Jantelagen som rådert som oskriven regel i Sverige och kontaktnät: ja, de unga som är i samma sits.

  4. Leodan, 28 september, 2011:

    Jag postade den här kommentaren på en länk på Facebook, jag tycker att du bör få tal del av den:

    ”Det är ju otroligt att denne Gustaf Josefsson kan skriva en artikel om ungdomslöner utan att beröra vilka nivåer arbetslösheten ligger på. Nämligen inte mindre än 8%.
    Kritiken i artikeln är ju befogad, men sicket menlöst hittepå om ”inkompetenta arbetsgivare” (visst är de inkompetenta, men det har inte med saken att göra). Ett stort problem, som heller inte tas upp, är ju bemanningsbranschen, som utnyttjar och försätter ungdomar i otrygghet.
    Lustigt att LAS alltid ska blandas in. Visst, gnäll efter ”en arbetsmarknadslagstiftning som är skriven för detta årtusendet”, men betänk gärna att i början av 90-talet var man nära det som kallas ”full sysselsättning”, och då hade LAS (i sin nuvarande form) varit aktiv i tio år. Hitta en ny syndabock, sluta skräna.”

    Och slutligen, angående Robert Wagmans kommentar, så ser jag verkligen inte vad ”trippel-K” har med saken att göra. 20% arbetslösa bland ungdomar kan inte bero på att vi inte är ”kreativa”. För visst är det lustigt, att man i många fall inte ens tillåts ställa sig i bostadskö ifall man inte har jobb. Därav ”bostadsbristen”.
    Nejdu, kunskap och kreativitet har knappast med saken att göra, men arbetsmarknad- och bostadspolitik har det.

  5. Gustaf, 28 september, 2011:

    Leodan,
    Jag ser inte varför jag nödvändigtvis skulle nämna arbetslöshetssiffrorna. Dom finns enkelt tillgängliga för vem som hels som vill se dem på t.ex. http://www.ekonomifakta.se/. Just nu ligger säsongsjusterad arbetslöshet på 7.4% totalt och 23%, 3 gånger så högt, för ungdomar. Jag tycker det ganska bra backar min kritik.

    Jag kan hålla med om att jag kanske är lite hård när jag använder ordet ”inkompetent”, men det saknas helt klart en kunskap i näringslivet om hur man arbetar med ung personal. Det finns många företag som gör ett skitbra jobb, det finns många konsultbolag som är ute och försöker få fler arbetsgivare att förstå hur man kan låsa upp denna outnyttjade resurs (företag förlorar ju pengar på att inte kunna anställa alla åldrar), men det är fortfarande ett utbrett problem.

    Vad gäller bemanningsbranchen så håller jag med dig. Det är trots allt en branch som till stor del existerar enbart för att gå runt LAS. För mig är det ytterligare ett bevis på att vi måste göra något åt arbetsmarknadslagstiftningen, när vi har en hel branch som tjänar sina pengar på att gå runt den.

    Till sist är jag helt med dig på att man ofta gnäller för mycket på LAS och jag brukar själv undvika att göra det. Jag tycker det värsta problemet med LAS är just inlåsningseffekten, att människor som varit på en arbetsplats i ett antal år och vill vidare i livet inte vågar göra det, eftersom de då kommer sist i turordningen och tappar hela sin trygghet. Detta blir ett ännu viktigare problem i dagens osäkra ekonomiska klimat och jag är övertygad om att detta skadar både arbetstagare och arbetsgivare.

    Tack för din kommentar!

    / Gustaf

  6. Miranda Edner, 10 oktober, 2011:

    Bra argumenterat Gustaf! Har du blivit inbjuden att delta i morgondagens event i Stadshuset där Stockholms stad ihop med IBM anordnar en eftermiddag för att fånga upp och ta vara på ungas tankar om Stockholm? Jag tror du skulle gilla det. Lite kort varsel, jag vet (om du inte hört om det innan), men skulle du råka ha möjlighet imorgon skulle jag gärna se dig där! (Kommer själv vara en av ambassadörerna.) http://www-05.ibm.com/se/news/events/modernastaden/index.html

  7. Per, 3 november, 2011:

    Ytterligare ett problem är att hela systemet är anpassat efter 40 timmars arbetsvecka.

    Små företag kan ha svårt och fylla dessa timmar, speciellt om de är nystartade eller någon ensamföretagare vill bli fler. Möjligen är problemet inte lika stort om det är enkla arbetsuppgifter eftersom det är lättare att ersätta personen och investerad tid för att personen skall bli produktiv är låg.

    Om det krävs investering i sin personal, kanske en månads upplärning. Arbetsuppgifterna varierar så mycket att det blir svårt och hitta en enda som klarar dem alla. Då hamnar unga utanför. Risken är hög nog som den är och företaget gör allt för att minimera risktagandet. En äldre person som är rotad (har hus), kanske lärt sig med åren vad man gillar. Den känns säkrare även om en ung kan vara mycket mer produktiv om man träffar rätt och det till något lägre lön (unga brukar acceptera något lägre löner).

    Anställer ett företag någon på kortare tid än 40 timmar i veckan så vet man att personen fortsätter och leta jobb då alla förlorar ekonomiskt med den arbetsformen.
    En bättre lösning hade varit att man får behålla viss del av bidrag och annat så det lönar sig och ta jobb på kortare arbetstider. Då minskar företagens risk vid anställning. Låt säga att personen trimmas in under något halvår och kanske då äntligen lärt sig alla uppgifter och kan gå upp i full tid.

    Jag tror många ungdomar förlorar på att det är så svart eller vitt, antingen har man jobb eller så har man det inte. Det finns inga mjuka övergångar.
    Bidrag mm gynnar mest de som har McDonalds jobb, de kan byta upp personal på en dag och kanske också gör det när bidragsperiodens tid börjar närma sig slut. Unga fastnar i arbeten som inte kanske inte är jättebra att krydda sitt CV med.

    Större bolag är inte alls lika känsliga för att råka anställa fel person, de har ensidigare uppgifter i jämförelse med små bolag. Små bolag tar mycket större risker när de anställer och det gäller nästan alla områden. Större investeringskostnad, fler arbetsuppgifter, kräver mer ansvar mm. Ändå verkar hela regelverket gynna större bolag.

Leave a comment